I en vecka har jag blickat ut över de snötäckta alptopparna, haft pjäxkrampande fötter, ätit dödsgoda femrättersmiddagar, suttit i otaliga liftar och åkt skidor tills benmusklerna vrider sig av blotta tanken på en pist. Nu är Österrike och Bad Gastein dock utbytt mot Sverige och Lerum igen. Med mig i bagaget hem följer förutom ett berg av smutsiga underställ en nyfunnen kärlek till skidåkning och förhoppningsvis några små fräknar med. Och förresten, HEJ(!) igen kära blogg, förlåt för uppehållet men jag kände att det var dags för en liten paus. Förhoppningsvis kommer vi höras av lite oftare från och med nu.   

Här kommer ett gäng bilder från det otroligt vackra Island som jag tog förra sommaren! Det är lätt den bästa resan jag vart på hittils, om man syftar på naturupplevelser. Kanske blir det en liten reseserie här med, som med Vancouverresan. Det är ju så trevligt att dela med sig av alla små äventyr! Idag delades slutuppgiften i Fysik 1 ut till eleverna i Na2c (mig inkluderad) så nu planerar jag att vara vaken i tre dygn och råplugga innan redovisningen på fredag. Känner just nu att jag i princip sade upp mitt liv den dagen jag valde naturvetenskap... Oh well, vad gör man inte för lite smarthet?

Flera gånger under första veckan sneglade vi upp mot toppen på berget Grouse Mountain, väldigt nyfikna på den omtalade hikingleden som leder upp till toppen. Den sades vara väldigt avancerad och jättebrant, men en morgon gav vi oss ändå iväg för att ge Grouse Grind ett försök. 

 

 

I våras åkte mor och jag på en fantastiskt fantastisk och otroligt mysig resa till London. Vi flängde runt i hela staden och såg allt man kan tänkas vilja se plus lite till, levde på english breakfast och promenerade säkert flera mil på de gråa men åh så fantastiska gatorna.

 
På att-besöka-listan stod bland annat King's Cross och platform 9¾, för är man i London bara måste man sätta foten på minst ett Harry Potter-relaterat ställe. Vi tittade även in på Hummingbird bakery för en lyxfika bestående av en red-velvetcupcake och någon choklad-vallmohistoria. 

 

Med hem fick ett par sprillans nya Dr Martens, massor av minnen och upplevelser och en längtan om att återvända följa med. 

 

Stanley Park återkom vi till flera gånger under vistelsen, den första gången för att beundra den otroligt vackra solnedgången över staden och bergen.

 

En av dagarna bestämde vi oss för att promenera hela Stanley Park runt, eller ja, mamma och jag promenerade medan brodern mest åkte skateboard. På flera ställen stannade vi till för att beundra vyerna, och alldeles speciellt hänförd blev i alla fall jag av de vackra totempålarna som var resta i parken. Alldeles i slutet av vår runda gick vi vägen förbi den vackra Lost Lagoon, en damm som ligger lite avsides i parken. Där fick vi syn på de obligatoriska kanadagässen och till vår förtjusning även en tvättbjörn. 

Tvättbjörnar är enligt mig ungefär världens bästa djur, och nästa visit i parken lyckades vi pricka in just när tvättbjörn #1 bestämde sig för att presentera resten av familjen. Tre små tvättbjörnsbebisar och en mammatvättbjörn kan nog ge vem som helst hjärtsnörp. 

 

En av dagarna besökte vi Lynn Canyon Park, en nationalpark belägen i norra Vancouver. Det främsta dragplåstret var the Lynn Canyon Suspension Bridge, och när vi väl svajade fram på hängbron 50 meter över den vilda forsen var ingen av oss speciellt kaxiga. Väl på andra sidan väntade ett flertal olika hikingspår in i skogen.

 

Utefter spåret vi valde såg vi ett flertal urgamla, mossbeklädda träd,

 

diverse visdomsord på bänkar

 

och ett och annat flugbarn. 

 

Första dagen på plats besökte vi Vancouver Aquarium, där diverse mollusker och nässeldjur fanns att beskåda. Favoriten blev världens i särklass sötaste utter som flöt runt i sin bassäng och putsade pälsen mest hela tiden. Vancouver Aquarium ligger mitt i Stanley Park, en fantastiskt vacker park belägen på en halvö nere i downtown Vancouver. Där finns även en motionsslinga som går längs med kanten på hela halvön, vilken hanns med både två och tre gånger. Men mer om det i nästa inlägg! 

I somras reste tre femtedelar av familjen till Vancouver, en  otroligt vacker stad på Canadas västkust.

En familj nära bekant till vår flyttade dit i vintras på tvåårigt utlandskontrakt, vilket vi såg som en ypperlig chans att fara mot nordamerika.

I västra Vancouver låg deras hus, mitt bland otaliga lyxvillor och vältrimmade häckar. Stod man mitt på vägen och snurrade runt bjöds på en fantastisk utsikt åt vilket håll man än vände sig. Åt det ena hållet väntade en majestätisk vy över hela staden där man, ifall man kisade lite, kunde se ända till Seattle i USA. Åt det andra hållet tornade en tät urskog upp sig, med enorma granar fem nyanser grönare än här hemma. Åt det tredje hållet syntes höga berg där inte ens molnen orkade ta sig riktigt hela vägen upp. 

 

På grund av det naturnära läget händer det även titt som tätt att en björn eller två vandrar in i bostadsområdet. Detta råkade även vi (nästan) ut för under vår vistelse, en morgon hade nämligen bilen fått suspekta bucklor och glidspår på taket. Detta är ett så vanligt förekommande problem att det till och med satt varningsskyltar lite här och där på lyktstolparna.

 

 Under vår vistelse fick vi vara med om ett flertal äventyr och häftiga upplevelser. Detta får ni dock inte läsa om riktigt än.

 

To be continued...